med ena foten utanför

känns som allting bara rasar samman. för ett par dar sedan mådde jag bättre än jag har gjort på länge, var glad mest hela tiden och tänkte bara på livet och att jag var glad. men allt hinner ikapp en och skolan blir bara en stor stenklump långt nere i magen som tynger ner en mer och mer. vet inte riktigt vad jag ska ta mig till för har varken vilja eller ork med allt. fredag och helg känns inte ens kul. vill lägga mig under tecket och inte komma upp förrän vid påsklovet.